Många har undrat, många har frågat, många har stått med vacklande fötter på marken, många har längtat efter ett svar.
Kan coolhet vara tidlös?
Ni vet hur det är, man kollar på gamla kort och förfäras över hur folk såg ut. Det är alltifrån enorma axelvaddar, utsvängda byxor och flera centimeter tjocka glasögon till färgglada kragar, buffaloskor och batikmönster. Man oroas, magen vrider sig och man konstaterar att man med all sannolikhet själv snart kommer skämmas över hur man ser ut idag. Klädseln är osmaklig, korten vittnar om att man är en tönt - hur cool man än trodde sig vara just när kortet togs.
Men plötsligt händer det. Karisman avlägsnar all potentiell töntighet och man är bara cool. Man bara skriker efter något svalkande. Som en glass.
Solglasögon, fötter nonchalant viftandes i luften (nåja), blicken fokuserad på något intressantare än kameran och håret modemedvetet bortdraget från ansiktet. Och ett målmedvetet hetsätande av en isglass. Coolt. Tidlöst coolt.